fredag, augusti 26, 2011

Tack och hej!

Såg precis att någon på jobbet läser min blogg. Inte för att jag har något att dölja, men jag har ingen lust att vända ut och in på mig själv för mina kollegor. Därför blir det här mitt allra sista inlägg.

Tack och hej!

torsdag, augusti 25, 2011

Nyopererad.

Operationen gick bra. Jag hade lite ont igår kväll, men det gick över med en smärtstillande. Idag känner jag ingenting och jag blöder inte speciellt mycket heller. Nu är det bara att vänta på besked om vad det var jag hade och det kan ta några veckor. Jag var lite groggy efter sövningen men lyckades ändå ta mig hem på bussen. När jag kom hem slocknade jag och sov i flera timmar.

I morse gick jag upp klockan sju och har varit superpigg och energisk hela dagen. Jag har betalat mina räkningar och storhandlat med sonen så nu är hela lönen nästan slut igen. Det kommer att bli så skönt när jag betalat av allt jag är skyldig exet så att jag får lite pengar över. Bara en månad kvar nu...

I det stora hela mår jag riktigt bra. Det är skönt att ha semester, trots att jag hittills inte gjort något semesterrelaterat. Jag har tagit hand om sonen hela veckan och verkligen skämt bort honom. Det är så härligt att se att han trivs så bra i skolan. Han säger att han känner sig jättekorkad när det kommer till kemi och fysik, men att han tycker att det är sporrande att behöva kämpa lite.

På måndag har jag varit rökfri i fyra veckor. Jag är stolt över att jag inte tagit ett endaste litet bloss, trots att jag varit sjukt röksugen emellanåt. Nu är det bara att köra på i samma anda. Jag vet att jag borde sluta snusa också, men just nu är jag verkligen inte motiverad.

Som sagt, jag mår ganska bra. Självklart är jag lite orolig för min hälsa, men jag försöker att inte vara hysterisk. Jag vet ju att oroa sig inte leder någon vart i alla fall. Man får försöka att ta det för vad det är...

Ibland känner jag att jag är en helt annan person nu än för bara några månader sen. Jag ser mig fortfarande som en negativ och depressiv människa, men när jag granskar mig själv, mina tankar, mitt beteende och hur jag lever så måste jag faktiskt säga att jag varken är negativ eller depressiv. Jag tänker fler positiva tankar än negativa. Jag är faktiskt glad för det mesta... genuint glad. Jag vaknar på morgonen och tycker att livet är härligt, kanske inte varje dag, men i alla fall 90% av tiden.

Jag börjar tycka om mig själv. Jag känner mig inte längre som en loser, tvärt om. Jag är en liten fighter och jag bryr mig inte om ifall någon annan tycker att jag är misslyckad, lat eller vad det nu kan vara. Jag är jag, på gott och ont, men jag duger som jag är. Jag kanske inte var bra nog åt exet, men å andra sidan, vad spelar det för roll. Jag lever inte för honom, jag lever för MIG. Synd att det ska ta nästan 40 år av en människas liv att inse att det enda som spelar någon roll är relationen till sig själv.

Jag har fått livslusten tillbaka. Jag har fått nyfikenheten tillbaka. Jag har fått lekfullheten tillbaka. Jag har fått skrattet tillbaka. Och den enda som jag har att tacka för det är mig själv. Underbart!