onsdag, februari 15, 2012

Självbild.

Det var ett par dagar sedan jag skrev senast. Ibland känner jag inget behov av att skriva och ibland är det helt tvärt om.
Dagarna rullar på. Jag är stark både fysiskt och psykiskt och jag trivs med livet.

Ett stort framsteg som jag gjort är att jag inte längre mår dåligt över min kropp. I går stod jag framför helkroppspegeln i badrummet och noterade att jag fått ordentliga celluliter på låren och för bara några månader sedan hade det inneburit självsvält i ett par månader framöver. Nu konstaterade jag faktum och åt ändå min middag med gott samvete. Jag tränar flera gånger i veckan och jag äter regelbundna måltider och jag mår riktigt bra av det. Jag är inte trådsmal och jag har celluliter, so fucking what? Jag mår bra. Jag är inte sjuk. Jag kan springa en mil utan att dö. Jag njuter av att kunna äta det jag tycker om då och då. Jag trivs med mig själv och får nog leva med lite celluliter och fett på min kropp. Det är så här jag är skapt och det kunde vara mycket, mycket värre.

Jag är så glad över att jag börjar bli sams med mig själv. Visst har jag dåliga dagar då jag intalar mig själv att jag inte duger, men de dagarna blir bara färre och färre. Jag duger... och inte bara duger jag... jag är BRA!

Min självbild har varit så skev i så många år och på ett sätt kanske den är fortfarande är skev, men om det är åt det positiva hållet så gör det mig inte ett dugg. Jag ska leva med mig själv som sällskap i många, många år till och då är det ju fantastiskt om jag förutom att stå ut med mig själv, faktiskt älskar mig själv och jag tror att det är det som håller på att hända.

Jag gör fel och misstag, jag är lat och rådvill ibland, jag är inte direkt den snyggaste tjejen som finns, men jag är bra och det räcker gott och väl. Om andra inte ser det jag ser så har de ingen plats i mitt liv. Jag behöver bara mig själv och mina nära och kära. Jag står upp för mig själv, jag tar ingen skit från någon just för att jag förtjänar bättre.

Det blev så uppenbart här om dagen när jag träffade exet och han berättade om sin krashade relation att jag har varit med en människa som inte har uppskattat mig. En som klankade ner på mig för att sedan vända sig om och skaffa något MYCKET, MYCKET värre och dessutom bli mer kär i henne än vad han någonsin varit i mig. En människa som gjort så otroligt mycket värre saker, som har så ENORMT mycket mer problem än jag och henne tänkte han gifta sig och skaffa barn med. Till mig sa han att han varken ville gifta sig eller skaffa barn med mig för att jag hade problem och att jag hade depression. Från att ha gått omkring och tyckt att han förtjänade bättre än jag så har jag insett att JAG förtjänar bättre än honom. Inte för än nu förstår jag konceptet att man måste älska sig själv för att någon annan ska kunna älska en. Han älskade äldrig MIG, han älskade den svaga patetiska depressiva nollan som jag var när vi träffades. Hon är inte jag.

Jag trivs bra med mig själv nu. Jag är på rätt väg och jag vet att jag kommer att skaffa precis det liv jag vill ha. JAG. SJÄLV.

Inga kommentarer: