Ååå idag är jag lite smått irriterad på mig själv för att jag är så bortskämd och velig. Jag vill inte ha J, men jag vill att han ska vilja ha mig. Hur sjukt är inte det?. Jag vill vara fri, men jag vill att han ska vara min. Jag börjar bli svartsjuk (trots att jag inte har varken rätt eller några skäl att vara det).
Jag önskar verkligen att man kunde radera de tankar och känslor som man inte vill ha. Det skulle vara så mycket lättare än att behöva hantera de där fula oönskade tankarna som man inte ens vill kännas vid att man har.
Det är klart att jag kan hantera det, det är inte det... Men jag vill inte tänka och känna så. Jag vill vara lika fri i tankarna som jag är rent fysiskt. Jag vill inte pinka in något revir som jag inte ens tänker använda. Det är totalt onödigt och det kräver alldeles för mycket energi.
I går låg jag och funderade på om jag inte borde bli tillsammans bara för att se till att han inte hittar någon annan. Jag är ju på något sätt rädd att jag kanske ångrar mig en dag och att jag då vill vara med honom trots allt. Som sagt, bortskämt! Samtidigt så inser jag att man inte kan göra så. Att man inte kan hålla kvar någon bara för att man kanske vill ha den lite senare, eller inte.
Nåväl, jag behärskar mig. Jag försöker tänka på annat. Det går så där. Kanske behöver jag en hobby. ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar