Mindfulness.

Tiden går alldeles för fort. Jag försöker stanna upp ibland och leva i nuet, men allt som oftast glider dagarna in i varandra och ibland kan jag inte ens minnas vad jag gjorde dagen innan. Jag vet att det inte är bra och jag vet att jag måste försöka ändra på det men det är svårt.

Tack och lov har jag i alla fall en massa saker i mitt liv som jag tycker om att göra och jag försöker ta vara på de momenten och verkligen vara där mentalt så att jag inte går miste om de där stunderna. Det är så lätt att saker går på rutin och att man glömmer bort att koppla in sitt fulla medvetande när man gör saker i vardagen. Ibland är det ju perfekt att leva så, speciellt när man gör tråkiga saker, men ibland betyder det att man missar de fina bitarna och att hjärnan inte ens registrerar vad man gör. Det är synd, för vissa moment kommer ju aldrig tillbaka och om hjärnan inte registrerar dem så läggs de ju inte heller till i minnet. Man börjar göra saker per automatik och då förlorar man känslan.

Mindfulness är inte hokus pokus... det är inte något löjligt "new-ageigt" dravel som jag först tyckte när jag fick höra talas om det. Mindfulness handlar om att vara medveten här och nu. Att uppleva livet istället för att gå på autopilot hela tiden. Det handlar om att se, att känna, att lukta, att smaka, att höra... det handlar om att leva nu. Många problem kan bli så otroligt obetydliga och banala ur det perspektivet. Vad är meningen med att tänka på att jag frös igår eller att jag kanske kommer att frysa i morgon om jag samtidigt missar att registrera att jag här och nu är varm i hela kroppen? Självklart måste man planera framåt, självklart måste man komma ihåg var man kom ifrån, men om man inte är mindful så lever man bara i det förgångna och i framtiden och ingen utav de två dimensionerna kan man kontrollera.

Jag övar och övar... och förhoppningsvis kommer jag att bli mycket bättre på att vara mindful.